Allt började med att vi öppnade en heminredningsbutik med en liten café  i en skön och lugn miljö ute på landet i Önnestad i 2015. Ganska fort där efter började vi få förfrågningar från Arbestförmedlingen om vi kunde ta emot utrikesfödda praktikanter till oss och det ville vi naturligtvis gärna. Förfrågningarna blev fler och fler och vi bestämde oss att ta tag i det ordentligt.

När vi blev bekanta med alla dessa människor och fick höra deras historier om hur de varit tvungna att fly sina hemländer och lämna allt bakom sig, kände vi att vi måste göra något mer för att hjälpa dem finna nya liv här i Sverige. Vi visste inte rikigt hur vi skulle göra det men vi började med att endast se möjligheter och inte en massa hinder.

Vi ville grunda en verksamhet som skulle hjälpa alla dessa underbara människor att känna sig lika värda som vem som helst här i Sverige. Vi ville att varenda en av dem skulle kunna gå med högtburet huvud och känna sig delaktig i samhället. Vi började testa oss fram och möta människorna där de var utan att ställa några krav. Det räkte att viljan fanns till att komma framåt i livet. 

Att driva ett socialt företag har inte varit lätt men vi har haft god tur att möta fantastiska människor på vägen som velat hjälpa och stötta oss på olika sätt. Vi kämpar oss vidare och tror på det vi gör mer än någonsin för att vi ser, varje dag, hur viktigt det är att jobba med intregration och inkludering på riktigt.

Jag hade varit i Sverige i drygt ett år när Elisabeth lyckades via sina kontakter få in en cateringbeställning i samband med ett större politiskt event med temat inkludering i Hässleholms kommun. Vi var alla jättetaggade för att det var ett viktigt event och dessutom skulle vi få chansen att visa upp vår matkultur för en stor grupp svenskar som kanske aldrig hade smakat på arabisk mat innan. Jag bestämde mig för att laga syrianska ouzi – en typ av salt bakverk med ris och köttfyllning, som vi i arabvärlden ofta lagar för stora festligheter så som bröllop, Ramadan eller Eid.

När vi väl anlände på plats visade det sig att eventorganisatörerna förväntat sig att jag skulle presentera mig själv och maten – på svenska! Inte nog med det, de ville att jag skulle prata om hur det är att vara nyanländ i Sverige. Jag fick panik! Jag förstod ju knappt svenska och kunde endast säga få några ord om mig själv. Jag var säker på att jag skulle göra bort mig ordentligt. Jag skrattar högt fortfarande idag när jag bara tänker på det! När jag väl fick mikrofonen i handen och de började ställa mig frågor, gick det rätt så hyffsat, tänkte jag.

Några dagar där efter kom Elisabeth till mig med ett stort leende. Hon berättade att en svensk kvinnlig politiker, Anneli Karlsson på arbetsmarknadsdepartementet i den svenska Riksdagen hade lyft mig som ett exempel i en riksdagsdebatt som till och med gick på svensk TV. Jag kunde inte tro mina öron! Jag hade ju bara berättat om hur mycket jag vill skaffa mig ett arbete så att jag skulle kunna, med min egen lön, gå in i en sportaffär och köpa gympatossor till mina tre söner när de väl behöver dem. Jag kände mig otroligt ärad att mitt namn fick representera den stora massa av människor som annars hänförs till som ’nyanmälda’. Jag kunde inte hjälpa tänka vilken fin kraft maten har. Tack vare maten fick jag berätta en liten bit av min historia och varför jag är här i Sverige idag."

När jag kom till Sverige var det viktigt för mig att hitta kompisar så fort som möjligt och träffa dem som vanligt, så som jag brukade göra i mitt hem land. Det gick ganska fort och efter fem månader i Sverige hade jag en grupp vänner och vi började bjuda hem varandra för att laga arabiskt mat tillsammans. En kväll fick jag inbjudan hem till en kompis, hon skulle laga fatayre-piroger för oss alla.

Just den kvällen hade jag också tvättid så jag bad mina vänner börja utan mig. Jag skulle skynda mig och möta dem lite senare. När jag var klar med tvätten började jag gå till min väninna. På vägen såg jag en hund som gick löst med sin matte. Jag hade svårt med det i början när jag kom till Sverige för att i mitt hemland har vi sällan hundar som husdjur och hundra som går löst på gatan är inte snälla. Hunden började gå mot mig och jag blev rädd.

Jag började gå fortare men hunden kom efter mig. Då började jag skrika. Hundens ägare sade till mig att jag bara ska det lugnt, hunden ville bara hälsa på mig, men det ville jag absolut inte. Jag kunde dåligt svenska och fick inte ett ord ur min mun. Jag bara satte mig på gatan och började gråta. När hundens ägare fick tag i sin hund och jag hade lugnat mig, insåg jag hur fin och söt hunden var och framför allt hur liten den var. Då började jag skratta. Jag ville förklara varför jag hade blivit så rädd men det var svårt att finna orden.

Jag skrattar än idag när jag tänker på situationen. Hundens ägare måste ha tänkt att jag var helt tokig."

Jag kommer aldrig att glömma första gången jag smakade på svensk ma. Det är fyra år sedan nu. Jag var ny i Sverige och hade precis börjar på SFI-skola. Där på skolan fanns en restaurang för eleverna. Varje tisdag brukade de servera fisk och det var även halal så att det skulle passa alla. Maten kostade endast 40 kr och för det fick man äta så mycket som man ville. Maten jag är van med att äta i mitt hemland Somalien och maten här i Sverige är väldigt olika, men jag tänkte ändå att det var en deal. Dessutom har jag alltid varit intresserad av att smaka på nya typer av mat.

När jag sedan gick till denna lunchserveringen och skulle beställa mat, såg allt väldigt gott ut. Där var olika typer av rätter och en massa grönsaker. Fisken jag var där för att äta, var tillagad med i någon typ av vit sås. Efter ett tag förstod jag att det var någon typ av mjölkprodukt de hade använt och att det var heltvanligt i Sverige. Jag stod där och tyckte att det var lite konstigt. I mitt hemland äter man nämligen aldrig fisk tillsammans med mjölprodukter. Det är liksom fel. När vi i Somalien äter fisk eller kött avstår vi från mjölkprodukter helt och hållet den dagen. Vi blandar dem aldrig och speciellt inte jag för att jag blir sjuk i magen av att äta dem samtidigt. Men där jag stod jag i matköm på lunchserveringen och vill inte vara svår, så jag tog fisken ändå och tänkte, jag måste ju prova hur maten här i Sverige är. Jag tog en stor portion för att jag älskar fisk och hoppandes på att det skulle smaka ens lite likt som fisken i mitt hemland.

Smaken av den svenska fiskrätten var ju naturligtvis inte alls lik det jag var van med, men jag åt upp med stor aptit. När jag kom hem den dagen och berättade om min upplevelse för min man, kunde han inte tro att det var sant. "Har du ätit fisk med mjölkprodukter i", frågade han mig och vi skrattade om det tillsammans. Det är intressant hur såna här smådetaljer kan vara så olika mellan olika länder. Det är ganska kul!"

När jag var ny i Sverige bodde jag ett tag hos en annan utländsk kvinna som hade lärt sig laga svensk mat för att hon hade bott här en längre tid. Det var i början på sommaren och jag förstod att det var tiden för studentfester och jag var nyfiken på vilken typ av mat man serverar i Sverige när det är fest.

Kvinnan gjorde catering ibland och hade fått en beställning. Hon skulle laga något som hon kallade för smörgåstårta till någons studentfest. Jag ville gärna hjälpa henne utan att veta vad en smörgåstårta var flr något.  Jag tänkte att det måste vara en speciell svensk tårta. När kvinnan berättade för mig att smörgåstårtan innehåller en massa olika ingrediensen, tomat, gurka, ägg, majonäs osv., kunde jag inte förstå. En tårta som var salt, så konstigt, tyckte jag. När smörgåstårtan var klar var det jättefin, som en tårta, men ärligt sagt gillade jag inte det. Det var för annorlunda.

Då tänkte jag att det kommer att vara svårt att laga arabisk mat för svenskar. De kommer säkert att tycka att det är konstigt, precis som jag gjorde om smörgåstårtan.

När jag sen fick chansen att laga arabisk mat till min svenska granne lite längre fram i tiden, var jag jättenervös. Men när han fick smaka på maten upprepade han “jättegott, jättegott” flera gånger. Då vågade jag laga olika rätter till honom, såna rätter som jag trodde skulle vara för konstiga, men han gillade allt. Det var trevligt."